/M

Har allvarligt börjat fundera på om jag lider av separationsångest
Kommer inte på något bättre eller mer passande ord
Men jag har alltid haft svårt för att säga hej då och ta avsked
Helst av allt skulle jag hoppa över den biten om det
inte hade räknats som oförskämt att gå eller åka
iväg utan att tala om det
Så länge jag kan minnas har jag alltid undvikit att (i den mån det går)
 säga hejdå och ta avsked
  Drar istället ut på det hela och stannar kvar så länge som möjligt
kanske i förhoppning om att slippa undan och kunna
"smita" iväg när ingen märker något

Något att jobba på ?!
Haha... nä men det har blivit lite utav ett skämt hos
mina vänner
(nämner inga namn)


Hade planerat att åka till stan i kväll men vi blev kvar här
en natt till och åker i morgon istället
Fast det kanske beror på att jag trivs så bra här i byn
Här är jag fri
Här kan jag andas

Blir lite stressigt i morgon men efter en kväll som denna
så är det helt klart värt det
Att ha så underbara människor i sin
närhet gör livet så mycket rikare
Kvällar som den här sätter verkligen guldkant på tillvaron
Det gör att allt det jobbiga inte känns lika jobbigt längre
Man får styrka att orka, fortsätta kämpa och le
trots att man egentligen bara vill gråta


Nu har jag lovat mig själv
Och trots att det är svårt så ska jag klara det
För jag kan och jag är starkare än jag själv tror


Nu väntar sängen för att orka med en ny dag i morgon